Járngreipr
Járngreipr[a] eller járnglófar[b] kallas de skyddshandskar som guden Tor, enligt Snorre Sturlasson,[1] ”inte kan vara utan när han griper om hammarskaftet”.[2][c] Varför han måste bära handskar när han hanterar hammaren förklaras inte, men kanske är det för att lättare kunna fånga den när den kommer tillbaka efter ett kast. I Skáldskaparmál 35 sägs nämligen att hammaren, som var dvärgasmide, hade förlänats den egenskapen, att den då den kastades ”aldrig skulle missa sitt mål och aldrig flyga så långt att den inte sökte sig åter till kastarens hand”.[d] Möjligt är väl också att handskarna behövdes därför att Mjölner förkroppsligar den glödande blixten.
Tor hos jätten Geirröd
Karaktären av skyddshandskar framgår tydligt i Snorre Sturlassons berättelse om Tors besök hos jätten Geirröd. Tor hade vid detta tillfälle blivit lurad att vapenlös besöka jätten, men på vägen dit övernattade han hos sin halvbror Vidars mor jättinnan Grid. Hon insåg att Tor höll på att gå i en fälla och lånade honom de vapen som hon själv ägde: ett par järnhandskar, ett styrkebälte och staven Gríðarvǫlr.
Redan vid ankomsten till Geirröd utsattes Tor för ett mordförsök av jättinnorna Gjalp och Greip, men överlevde tack vare bältet och staven. Sedan blev han kallad att inträda i Geirröds hall för att deltaga i jättarnas idrotter.
|
|
Även Saxo Grammaticus kände till historien om Tors strid med Geirröd och uppger att en dansk expedition till Bjarmia ulterior på konung Gorms[e] tid kunnat bekräfta att Geirröds bostad blivit slagen i spillror av Tors kast.[4]
Kommentarer
- ^ Greip, plural greipr (modernt greipar), är den kupade handens insida, ”greppet”. Járngreipr betyder alltså ”järngrepp”, ”järngripare”.
- ^ Glófi, plural glófar, betyder ”handske”. Járnglófar är alltså ”järnhandskar”.
- ^ Þat eru járnglófar. Þeira má hann eigi missa við hamars skaptit.
- ^ ef hann vyrpi honum til þá mundi hann aldri missa, ok aldri fljúgja svá langt at eigi mundi hann sœkja heim hǫnd.
- ^ Denne Gorm är en sagokung.
Källor
- Snorres Edda
- Saxo Grammaticus, Gesta Danorum.
- Simek, Rudolf, Dictionary of Northern Mythology, D.S. Brewer, 2007. ISBN 978-0-85991-513-7