Lista över järnvägarnas elsystem

 Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2019-01)
Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

De mer använda systemen är i fetstil.

Likström

  • Likström 180 V: Siemens spårvagn Berlin 1881-1891
  • Likström 220 V: Flera tidiga industribanor, till exempel Boxholms bruk
  • Likström 500-550 V: (enstaka spårvägar)
  • Likström 600-750 V
    • Strömförsörjning med kontaktledning: praktiskt taget alla spårvägar inkl snabbspårvägar, exempelvis i Tyskland Stuttgart, Köln-Bonn, Frankfurt am Main, med flera, spårvägarna i Göteborg, Stockholm, Norrköping
    • Strömförsörjning med strömskena: Metro North Railroad Co (Hudson & Harlem Line, USA), järnvägar i södra England, ett flertal lokala pendeltåg
    • Praktiskt taget alla tunnelbanor med strömskena inkl Stockholm
  • Likström 800-1 000 V
    • Strömförsörjning med kontaktledning: Några mindre banor i Österrike och i Schweiz. Saltsjöbanan har 900 V, en tid 750 V, innan dess 1 500 V, beroende på vilka vagntyper man kört
    • Strömförsörjning med strömskena: Pendeltågen (S-Bahn) i Berlin
  • Likström 1 200-1 350 V
  • Likström 1 500 V: Detta är en vanlig spänningsnivå för många järnvägar och finns i bland annat Nederländerna, Frankrike, Spanien, Danmark (endast S-tåg runt Köpenhamn), Indien, Irland, Japan, Schweiz (några smalspårsbanor), Spanien, USA (banor runt Chicago), Australien samt på Roslagsbanan. Även på Saltsjöbanan fram till 1976 (då ändrat till 750 V, ursprungligen 1 350 V)
  • Likström 2400 V: Arbetsbana för Lausitz brun-kol AG, Chur-Arosa Bahn (Schweiz) fram till 1997
  • Likström 3 000 V: En vanlig spänningsnivå i Polen, Belgien, Italien (förutom Sardinien), Brasilien, Chile, Nordkorea, Ryssland, Slovenien, Slovakien, Spanien, Sydafrika, Tjeckien, Ukraina. Konvertering till 25 000 V 50 Hz har gjorts på många håll, och mer är planerat.

Växelström

Se även