Norra Djurgården

För andra betydelser, se Djurgården (olika betydelser).

Områdeskarta
Norra Djurgården
Karta över hela Kungliga Djurgården Karta över hela Kungliga Djurgården
Kommun	Stockholm
Kommunområde	Innerstaden
Stadsdelsområde	Norra innerstaden
Distrikt	Stockholms Engelbrekts distrikt
Bildad	1933
Antal invånare	10 234 (2021)
Landareal	632 hektar
Stadsdelens läge och utsträckning.

Norra Djurgården är en stadsdel inom Norra innerstadens stadsdelsområde i Stockholms kommun. Norra Djurgårdens parkområde omfattar en större yta än stadsdelen, och ingår i Kungliga Djurgården.

Hela stadsdelen, med undantag av Campus Valhallavägen (Kungliga Tekniska högskolan) och Ruddammen, ingår i Kungliga nationalstadsparken^[1], världens första och Sveriges enda nationalstadspark.

Stadsutvecklingsområdet Norra Djurgårdsstaden förväxlas ibland med stadsdelen Norra Djurgården då den byggnation som uppförts under projektets första tio år tangerat Norra Djurgården. Norra Djurgårdsstaden ligger emellertid huvudsakligen i stadsdelarna Hjorthagen och Gärdet.

Geografi

Norra Djurgården gränsar till Hjorthagen, Östermalm, Ladugårdsgärdet och Vasastaden samt till Haga och Bergshamra i Solna kommun och till kommunerna Danderyd och Lidingö.

En stor del av stadsdelen är skogbevuxen, bland annat Lill-Jansskogen. Norra Djurgården har en lång strandlinje mot Brunnsviken (3 500 meter), mot Lilla Värtan (3 800 meter), Ålkistan (180 meter) samt Husarviken (800 meter). Inom stadsdelen finns fem mindre insjöar, varav två är igenvuxna:

Laduviken
Lappkärret
Solfångardammen (även Spegeldammen)
Lillsjön, numera igenvuxen
Uggleviken, numera igenvuxen

Som namnen antyder var Laduviken, Brunnsviken och Uggleviken tidigare havsvikar. På grund av landhöjningen, igenslamning och bebyggelse är Husarviken och Brunnsviken de enda av dessa som fortfarande har förbindelse med Saltsjön, Brunnsviken har dock en konstgjord förbindelse, sedan 1860-talet via Ålkistan.

Historia

Stadsdelen inkorporerades med Stockholm 1 januari 1868. Tidigare låg den under kunglig förvaltning. Bebyggelsen har dock hela tiden varit mycket begränsad och reglerades av Kungliga Djurgårdens Förvaltning. Det första bostadsområdet, Ekhagen, uppfördes 1935. Senare tillkom Ruddammen och på 1960-talet byggdes studentbostäder på Lappkärrsberget.

Stadsdelen hette inledningsvis Brunnsviken men namnändrades efter år 1954 med före 1981 till Norra Djurgården.

Kommunikationer

Vid Roslagsvägen låg ett nu rivet mindre industriområde, Albano. Industriområdet Fisksjöäng, "Stockholms sista kåkstad", har avvecklats och området håller på att återställas till ursprungligt skick.

Roslagsbanan utgår från Stockholms östra station och stannar inom stadsdelen vid hållplatsen Universitetets station. Två stationer i Tunnelbanan är belägna inom stadsdelen: Tekniska Högskolan och Universitetet.

Kända byggnader, platser och institutioner

Kungliga Tekniska högskolan och Stockholms universitet dominerar bland de offentliga byggnaderna. Stadsdelen har flera idrottsanläggningar, bland andra Stockholms Stadion, Östermalms IP, Kungliga Tennishallen och Tennisstadion.

På Norra Djurgården, vid båda sidor om Björnnäsvägen, ligger Koloniföreningen Söderbrunn. Det är Stockholms äldsta koloniområde som fortfarande är i bruk och anlades 1905.

Övriga

Se även

Litteratur (urval)

Björn Hasselblad (1990). Djurgårdsvandringar på Norra och Södra Djurgården. Djurgårdsdistribution. ISBN 9789197041805
Eriksson, Albert (1904). ”En promenad rundt Djurgården”. Boken om Stockholm i ord och bild: sid. 467–487. https://runeberg.org/bokomsto/0470.html. Libris 11255621
Brusewitz, Gunnar (1969). Stockholm, staden på landet. Stockholm: Wahlström & Widstrand. Libris 1789588
Jan Mårtenson (2007). Kungliga Djurgården. Stockholm: Wahlström & Widstrand. ISBN 9789146216018
Stahre, Nils-Gustaf; Fogelström, Per Anders (1986). Stockholms gatunamn: innerstaden. Monografier utgivna av Stockholms stad (återtryck av del av 1:a upplagan). Stockholm: Liber/Allmänna förlaget. Libris 7269073. ISBN 91-38-90777-1
Ekoparken - kunglig mark..., Lennart Utgren, Gullers Förlag, 2004, ISBN 91-88238-47-4
Holm, L & Schantz, P. (red.) 2002. Nationalstadsparken – ett experiment i hållbar utveckling. Studier av värdefrågor, lagtillämpning och utvecklingslinjer. Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande (FORMAS), Stockholm.
Schantz, P. 2006. The Formation of National Urban Parks: a Nordic Contribution to Sustainable Development? I: The European City and Green Space; London, Stockholm, Helsinki and S:t Petersburg, 1850-2000 (Ed. Peter Clark), Historical Urban Studies Series (Eds. Jean-Luc Pinol & Richard Rodger), Ashgate Publishing Limited, Aldershot.

Källor

^ Schantz, P. 2006. The Formation of National Urban Parks: a Nordic Contribution to Sustainable Development? In: The European City and Green Space; London, Stockholm, Helsinki and S:t Petersburg, 1850-2000 (Ed. Peter Clark), Historical Urban Studies Series (Eds. Jean-Luc Pinol & Richard Rodger), Ashgate Publishing Limited, Aldershot, pp. 159-174