Otto Meyerhof
Otto Meyerhof  | |
 | |
| Född | 12 april 1884[1][2][3] Hannover[4] |
|---|---|
| Död | 6 oktober 1951[5][1][2] (67 år) Philadelphia[6], USA |
| Medborgare i | Tyskland och USA |
| Utbildad vid | Strasbourgs universitet Ruprecht-Karls-Universität Heidelberg Humboldt-Universität zu Berlin  |
| Sysselsättning | Biokemist, universitetslärare, psykiater, fysiolog |
| Befattning | |
| Professor | |
| Arbetsgivare | Kiels universitet Ruprecht-Karls-Universität Heidelberg University of Pennsylvania |
| Barn | George Geoffrey Meyerhof (f. 1916)[7] Walter Meyerhof (f. 1922)[7] |
| Föräldrar | Felix Meyerhof Bettina Meyerhof |
| Utmärkelser | |
| Nobelpriset i fysiologi eller medicin (1922)[8][9] Utländsk ledamot av Royal Society (1937)[10] | |
| Redigera Wikidata | |
Otto Meyerhof, född 12 april 1884 i Hannover, död 8 oktober 1951 i Philadelphia, Pennsylvania, var en tysk-amerikansk fysiolog. Han forskade speciellt om den kemiska omsättningen i musklerna och påvisat att syreförbrukningen hänger samman med bildandet av mjölksyra; som när muskelarbetet upphört utnyttjas till att bilda mera sammansatta ämnen.
Biografi
Meyerhof, då honorärprofessor vid Kiels universitet, erhöll 1923 ena hälften av 1922 års Nobelpris i fysiologi eller medicin för sin upptäckt av det lagbundna förhållandet mellan syreförbrukning och mjölksyreomsättning i muskeln. Man visste, att mjölksyran spelar en viktig roll vid de förändringar i muskelelementens form, som ligger till grund för muskelsammandragningen. Archibald Vivian Hill, som tillsammans med Meyerhof delade 1922 års Nobelpris, hade visat, att den vid kontraktionsprocessen utvecklade mjölksyran sedermera delvis förbrinner, i fall syre tillföres – den så kallade fördröjda värmeutvecklingen i muskeln. Meyerhofs upptäckt innebar, att av den mjölksyra, som utgjort en så viktig del i mekanismen vid muskelns förkortning eller riktigare anspänning, förbrinner 1/4 under det att 3/4 återombildas till utgångsmaterialet – glykogen.
Meyerhof erhöll 1924 ett eget laboratorium vid Kaiser-Wilhelms-Institut für Biologie i Berlin, men tvingades på grund av sitt judiska ursprung att 1938 fly undan naziregimen, först till Paris och 1940 till USA, där han var verksam som gästprofessor vid University of Pennsylvania i Philadelphia.
Källor
- ^ [a b] Encyclopædia Britannica, Otto Meyerhof, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] SNAC, Otto Fritz Meyerhof, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Brockhaus Enzyklopädie, Otto Meyerhof, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Aleksandr M. Prochorov (red.), Мейергоф Отто, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 28 september 2015.[källa från Wikidata]
- ^ Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Мейергоф Отто”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 27 september 2015.[källa från Wikidata]
- ^ Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Мейергоф Отто”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 28 september 2015.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Gemeinsame Normdatei, läst: 18 maj 2020, licens: CC0.[källa från Wikidata]
- ^ The Nobel Prize in Physiology or Medicine 1922 (på engelska), Nobelstiftelsen, läs online, läst: 5 maj 2020.[källa från Wikidata]
- ^ Table showing prize amounts (på engelska), Nobelstiftelsen, april 2019, läs online, läst: 5 maj 2020.[källa från Wikidata]
- ^ List of Royal Society Fellows 1660-2007, Royal Society, s. 244, läs online.[källa från Wikidata]
- Meyerhof, Otto i Nordisk familjebok (andra upplagans supplement, 1925)
Externa länkar
- Nobelprize.org, Nobelpriset i fysiologi eller medicin 1922
- Nobelprize.org, Otto Meyerhof - biografi
|
