Projekt 1239 Sivytj
| |||
 Korvetten Bora utanför Sevastopol, 2008. | |||
| Allmänt | |||
|---|---|---|---|
| Typ | Korvett | ||
| Design | Designbyrån Almaz | ||
| Varv | Zelenodolsk | ||
| Fartyg tillhörande klassen | Bora och Samum | ||
| Tekniska data | |||
| Deplacement | 1050 ton | ||
| Längd | 65,6 meter | ||
| Bredd | 17,2 meter | ||
| Djupgående | 3,3 meter | ||
| Framdrift | |||
| Huvudmaskin | 2 × M10-1 gasturbiner på 20 000 hk vardera 2 × M-511A dieselmotorer på 10 000 hk vardera | ||
| Maskinstyrka | 60 000 hk | ||
| Propellrar | 2×2 kontraroterande trebladiga propellrar på nerfällbara spoilers 2 × trebladiga konventionella propellrar | ||
| Hjälpmaskin | 2 × M-504 dieselmotorer på 3000 hk vardera för att fylla luftkudden | ||
| Prestanda | |||
| Maxfart | 55 knop | ||
| Marschfart | 12 knop | ||
| Räckvidd | 800 NM vid 45 knop 2500 NM vid 12 knop | ||
| Aktionstid | 10 dygn | ||
| Lastförmåga | |||
| Besättning | 68 | ||
| Beväpning | |||
| Huvudartilleri | 1 × 76 mm AK-176 allmålskanon | ||
| Luftvärnsartilleri | 2 × 30 mm AK-630 | ||
| Robotar | 8 × P-270 Moskit 1 × Osa-MA med 20 robotar | ||
| Sensorer | Radar: 34K1 Monolit och MR-352 Pozitiv spaningsradar MPZ-301 Baza och MR-123 Vympel eldledningsradar | ||
Projekt 1239 Sivytj (ryska: Сивуч (sjölejon), NATO-rapporteringsnamn Bora-klass) är en rysk korvettklass. Fartyget är en kombination av katamaran och svävare (liknande svenska marinens fartyg HMS Smyge) vilket möjliggör en extremt hög toppfart.
Historia
Fartygsklassen konstruerades av designbyrån Almaz på 1980-talet och det första fartyget Sivytj sjösattes 1988. Sovjetunionens fall gjorde att flottan inte hade råd att ta fartyget i drift. Först 1997 togs fartyget i tjänst i Svartahavsflottan, nu med namnet Bora. Även ett andra fartyg, Samum, byggdes och togs i tjänst år 2000.
Konstruktion
Skrovet är av katamaran-typ och byggt i aluminium. I för och akter finns ”kjolar” som når ner till vattnet och skapar en instängd luftkudde mellan skroven. Två lyftmotorer på 3000 hästkrafter vardera kan pumpa in luft mellan skroven vilket gör att fartyget lyfter sig likt en svävare. Fartyget kan röra sig framåt med tre knops fart enbart med hjälp av lyftmotorerna.
Vid marschfart används inte lyftmotorerna och fartyget drivs framåt av två vanliga dieselmotorer på 10 000 hästkrafter. Vid högre fart lyfts skrovet upp av luftkudden vilket ger mindre friktionsmotstånd. Extra dragkraft fås då av fyra propellrar monterade på två ”vingar” som fälls ner i vattnet (samma princip används på bärplansbåtar). Dessa propellrar drivs av två gasturbiner på 20 000 hästkrafter vardera. Den höga effekten i kombination med det låga vattenmotståndet gör att fartyget trots sin storlek kan nå farter på väl över femtio knop.
Källor
- ”Missile hovercraft, project 1239” (på engelska). Zelenodolsk. http://www.zdship.ru/index.php?option=com_content&view=article&id=522:raketship&catid=41:civil-shipbuilding&Itemid=129. Läst 15 augusti 2011.
- ”Air Cushion Missile Ship – Project 1239 Sivuch” (på engelska). Russian-Ships.info. Arkiverad från originalet den 21 juli 2011. https://web.archive.org/web/20110721232958/http://russian-ships.info/eng/warships/project_1239.htm. Läst 15 augusti 2011.
- ”Проект 1239 «Сивуч»” (på ryska). army.lv. http://army.lv/ru/proekt-1239/2718/519. Läst 15 augusti 2011.
- ”Малые ракетные корабли, проект 1239 "Сивуч"” (på ryska). warships.ru. Arkiverad från originalet den 12 mars 2012. https://web.archive.org/web/20120312091351/http://warships.ru/Russia/Fighting_Ships/Missile_Boats/index.htm. Läst 15 augusti 2011.
Bilder & media
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| |||||||||||||||||||||||||
