Stabilitet (skeppsteknik)

 Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2023-07)
Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Stabilitet (latin för orubblighet, stadga) är förmågan att bibehålla och återta sin jämvikt.

En kropps stabilitet är därmed förhållandet mellan den uppåtriktade kraften och tyngdpunkten.

Historia

Stabiliteten har under sjöfartens historia varit ett stort problem som orsakat många katastrofer.

Faktorer

Stabiliteten är ett brett begrepp som innefattar och beror på många faktorer, bl.a.

  • G - Tyngdpunktens läge
  • I - Yttröghetsmoment, inverkan av fria vätskeytor
  • B - Flytkraft
  • D - Djupgående
  • Δ {\displaystyle \Delta } - Deplacement
Viktstabilitet
Formstabilitet

Stabilitetsbegrepp

Med ett antal av dessa faktorer kända kan ett fartygs stabilitet beräknas med formlerna nedan, stabilitet är dock ett samlingsbegrepp och för att

  • M - Metacentrum
  • GZ - Statiskt stabilitet eller Rätande hävarm
  • Dynamisk stabilitet

Formler

G Z = G M sin ⁡ θ {\displaystyle GZ=GM\sin \theta } där θ = l u t n i n g s v i n k e l {\displaystyle \theta =lutningsvinkel} och 0 ∘ ≤ θ ≤ 10 ∘ {\displaystyle 0^{\circ }\leq \theta \leq 10^{\circ }}


Stabilitetskrav

Begynnelsevärdet på GM får ej vara mindre än 0.15 m. Stabilitetsvidden får ej understiga 60 grader

IMO:s stabilitetskrav:

A 0,055 m-rad B 0,03 m-rad A+B 0,09 m-rad GZ max >25' (>30') GZ30' 0,2 m (meter) GM 0'15 m (meter)

Se även

Metacentrisk höjd