Vildpersilja

Vildpersilja
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeVäxter
Plantae
DivisionFröväxter
Spermatophyta
UnderdivisionGömfröväxter
Angiospermae
KlassTrikolpater
Eudicotyledonae
OrdningAraliaordningen
Apiales
FamiljFlockblommiga växter
Apiaceae
SläkteVildpersiljor
Aethusa
ArtVildpersilja
A. cynapium
Vetenskapligt namn
§ Aethusa cynapium
AuktorL., 1753
Synonymer
  • Aethusa cicuta Neck., 1768
  • Aethusa cynapium subsp. agrestis (Wallr.) Dostál, 1949
  • Aethusa cynapium var. agrestis Wallr.
  • Aethusa cynapium L. ssp. cynapioides
    (M.Bieb.) Nyman (ssp. elata), 1879
  • Aethusa cynapium f. agrestis
    (Wallr.) Schube, 1903
  • Aethusa cynapium L. subsp. agrestis (Wallr.) Dostál (subsp. segetalis)
  • Aethusa cynapium subsp. cynapioides (M.Bieb.) Nyman, 1879
  • Aethusa cynapium subsp. elata
    Hoffm. ex Schübl. & G.Martens, 1834
  • Aethusa cynapium subsp. elata
    (Friedl.) Schübl. & G.Martens, 1834
  • Aethusa cynapium var. elatior Döll, 1843
  • Aethusa cynapium subsp. gigantea
    (Lej.) P.D.Sell, 2009
  • Aethusa cynapium var. gigantea Lej.
  • Aethusa cynapium subsp. segetalis (Boenn.) Schübl. & G.Martens, 1834
  • Aethusa cynapium var. segetalis (Boenn.) Beck, 1892
  • Aethusa cynica Dulac, 1867
  • Aethusa elata Friedl.ex Fisch., 1813
  • Aethusa micrantha Opiz ex Nyman, 1879
  • Aethusa petroselinifolia
    Gilib., 1782 comb. inval.
  • Aethusa segetalis Boenn., 1824
  • Aethusa tenuifolia Gray, 1821
  • Aethusa toxicaria Salisb., 1796
  • Cicuta cynapicum Crantz, 1767
  • Cicuta cynapium O.Targ.Tozz., 1796
  • Cicuta minor Garsault, 1764 nom. inval
  • Coriandrum cynapium Crantz, 1762 Basionym
  • Selinum cynapium E.H.L.Krause, 1904
  • Sium cynapium Vest, 1806

Från Franz Eugen Köhler: Koehlers Medizinal-Pflanzen in naturgetreuen Abbildungen und kurz erläuterndem Texte Gera, 1887 * A Blommande planta, avbildad i naturlig storlek Nedanstående delbilder är förstoringar * 1 Blomma från det yttre av en blomflock * 2 Blomma från mitten av en blomflock * 3 * 4 Frukt * 5 Frukt, uppskuren på tvären * 6 Frö * 7 Uppskuret frö
Från Franz Eugen Köhler:

Koehlers Medizinal-Pflanzen in naturgetreuen Abbildungen und kurz erläuterndem Texte Gera, 1887


  • A Blommande planta, avbildad i naturlig storlek

Nedanstående delbilder är förstoringar

  • 1 Blomma från det yttre av en blomflock
  • 2 Blomma från mitten av en blomflock
  • 3
  • 4 Frukt
  • 5 Frukt, uppskuren på tvären
  • 6 Frö
  • 7 Uppskuret frö

Vildpersilja (Aethusa cynapium) är en ett- till tvåårig växt som tillhör familjen flockblommiga växter.

Beskrivning

Vildpersilja blir 5–100 centimeter hög och blommar i juli till september med vita, ibland rosatonade, blommor. Stjälken är kal, slät, dock ibland taggig, ofta violett nertill. Bladen är flikiga och glänsande. Roten är en svag pålrot. Växten luktar obehagligt. Blommorna sitter i sammansatta flockar. Befruktningen sker till största delen genom att vinden sprider pollen, men insekter hjälper också till.

Frukten är 3–4 millimeter tjock och avlång, med fem tydliga åsar och fyra djupa fåror däremellan.

Kromosomtal 2n = 20.

Förväxlingsrisk

Vildpersilja kan påminna lite om en spenslig hundloka och skiljs lättast från den på tre nedåtriktade, stora svepen.

Giftighet

Hela växten är mycket giftig, särskilt fröna. Förtäring medför kraftigt illamående, kräkning, diarré, stark salivavsöndring, muskelryckningar, smärta i buken och muskler, svårighet att röra på armarna och benen, sluddrande tal, dvala.[1] Många av följderna liknar dem hos epilepsi. Förgiftningar behandlas med magpumpning och därefter dryck.

Aktiva ämnen är olika alkaloider, t.ex. koniin och sinapin, C16H24NO5.

Dödsfall har inträffat efter förtäring av vildpersilja.[2] [3]

Underarter

  • Vanlig vildpersilja, Aethusa cynapium subsp. cynapium, huvudunderart, ettårig.
  • Liten vildpersilja, Aethusa cynapium subsp. segetalis (Boenn.) Schübl. & G.Martens, 1834, ettårig.
  • Trädgårdsvildpersilja, Aethusa cynapium var. domestica
  • Smal vildpersilja, Aethusa cynapium var. cynapium
  • Stor vildpersilja, Aethusa cynapium var. gigantea Lej., 1811
    = Aethusa cynapium subsp. elata Hoffm. ex Schübl. & G.Martens, 1834. tvåårig.

Habitat

Hela Danmark, Finlands sydspets, små områden i södra Norge, sparsamt i södra och mellersta Sverige och kan även sällsynt påträffas längre norrut.

Utbredningskartor

Biotop

Näringsrik jord (ej torr) i närheten av bebyggelse, exempelvis rabatter, ruderatmark, jordhögar, bangårdar.

Etymologi

Släktets namn Aethusa härleds från grekiska αιτυςα (aithusa) = glänsande. Det syftar på bladens utseende. Artepitetet cynapium är en latinisering av grekiska κυνός (kunos) = "såsom en hund". Jämför cynosura = hundsvans. Vad vildpersilja har med hund att göra är oklart. Kanske av samma skäl som att den snarlika växten Anthriscus sylvestris kallas hundkäx eller hundloka på svenska. Förledet hund- var förr ansett som starkt nedsättande.

Användning

Preparat av vlldpersilja, kallade Aeth, används inom homeopati för behandling av sjukdomar.

Bygdemål

Namn  Trakt   Förklaring   Referens 

Glis, glisört ? Förvrängning av glansig [4]
Åthäva ?

Bilder

  • Habitat.
  • Stjälk.
    Stjälk.
  • Fästet för en blomflock.
    Fästet för en blomflock.
  • Blad Oklart vad som orsakat de gula prickarna.
    Blad
    Oklart vad som orsakat de gula prickarna.
  • Småflock med blommor.
    Småflock med blommor.
  • Småflock med blommor, sett från olika håll Lägg märke till de nedhängande svepebladen
    Småflock med blommor, sett från olika håll
    Lägg märke till de nedhängande svepebladen
  • Småflock med omogna frukter, sett från olika håll De nedhängande svepebladen finns fortfarande kvar
    Småflock med omogna frukter, sett från olika håll
    De nedhängande svepebladen finns fortfarande kvar
  • Frukter
    Frukter
  • Frön Till höger två uppskurna frön Lägg märke till skalan nedtill, i mitten
    Frön
    Till höger två uppskurna frön
    Lägg märke till skalan nedtill, i mitten

Källor

  1. ^ Carl Lindman: Bilder ur Nordens Flora, avsnitt 457, vildpersilja
  2. ^ Vår flora i färg. sid. 258. ISBN 91-20-03477-6 
  3. ^ Wigander, Millan (1976). Farliga växter. Stockholm: Almqvist & Wiksell Förlag. sid. 71. ISBN 91-20-04445-3 
  4. ^ J.W.Palmstruch, Svensk Botanik, första bandet, andra upplagan, Stockholm 1815. Tillgänglig på Archive.org

Externa länkar

  • Den virtuella floran - Vildpersilja
  • Vildpersilja i Carl Lindman, Bilder ur Nordens flora (andra upplagan, Wahlström och Widstrand, Stockholm 1917–1926)
  • Wikimedia Commons har media som rör Vildpersilja.
    Bilder & media