ZSU-23-4
| ZSU-23-4 | |
 | |
| Generella egenskaper | |
|---|---|
| Typ | Luftvärnskanonvagn |
| Besättning | 4 (vagnschef, förare, skytt, radaroperatör) |
| Längd | 6,54 meter |
| Bredd | 2,95 meter |
| Höjd | 2,25 meter |
| Vikt | 20,5 ton |
| Tillverkare | Mytisjtji motorfabrik |
| Skydd och beväpning | |
| Skydd | 8,3 - 9,2 mm |
| Primär beväpning | 4 × AZP-23 23 mm vattenkylda akan |
| Mobilitet | |
| Motor | V-6R 6 cylindrig radmotor, diesel 210 kW (280 hk) |
| Upphängning | torsionsstavar |
| Hastighet på väg | 50 km/h |
| Kraft/vikt | 13,7 hk/ton |
| Räckvidd | 450 km |
ZSU-23-4 Sjilka (ry. Зенитная Самоходная Установка ЗСУ-23-4 «Шилка») är en luftvärnskanonvagn som togs i bruk av Sovjetunionens krigsmakt 1965 som ersättare för ZSU-57-2. Hög eldhastighet i kombination med modern radar gjorde den synnerligen framgångsrik. Den är baserad på samma chassi som PT-76 men den är inte amfibisk. Tornet kan inte vridas hela varvet runt utan eldområdet är begränsat till 180° framåt. Radarn är en RPK-2 Tobol har en räckvidd på 20 km.
ZSU-23-4 användes med stor framgång under Vietnamkriget och Oktoberkriget. I rysk tjänst har den nu ersatts av 2K22 Tunguska, men den används fortfarande i andra delar av världen.
Källor
- Ian Hogg (2000) (på engelska). Twentieth-Century Artillery. Rochester: Grange Books Ltd. sid. 248. Libris 9186709. ISBN 1-84013-315-5
- Marshall Cavendish (1996) (på engelska). The Directory of the world's Weapons. Aerpspace Publishing. sid. 43. ISBN 1-85605-348-2
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör ZSU-23-4.Bilder & media
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||||
